Delmål avklarat!

Idag var ja tvungen att hoppa upp på vågen eftersom ja var så nära mitt delmål i måndags. Och mycket riktigt, vikt idag 109,5!!! Så nu har jag passerat 110 kg :D Nästa delmål är 100.

Bakslag

I lördags tappade jag aptiten och kunde bara äta fil. Som jag tvingade i mig. I måndags mådde jag sjukt illa och vid två kräkte jag, rejält. Blev förvånad då jag inte ska kunna göra. Kräktes en gång till och ringde Aleris som tyckte att jag skulle komma in. Ringde Kim som hämtade mig och körde 200 m - innan jag kastade mig ur bilen och kräktes. Kim ringde 112 som skickade en ambulans. Ambulansen körde mig till Lund där det blev en skiktröntgen. Jag kräktes totalt 11 gånger innan man kl tre på natten beslutade om att sätta en sond genom min näsa ner till magen. FY FAN säger jag bara - det vill jag ALDRIG vara med om igen. 

Man tyckte det såg ut som ett tarmvred på röntgenbilderna och halv åtta på morgonen kom nästa ambulans och körde mig till Aleris. Där var jag inte särskilt länge. Kvart i två drog de slangen (åh, lycka!) och sedan sov jag - akutoperation av tarmvredet. 

Sen har jag tillbringat veckan på sjukhuset i Kristianstad. Lärt mig äta igen (livrädd för att det ska hända igen) och gråtit lite. Jag blev sjukt deprimerad av att ligga inlagd. Jag saknade mina tussar så!

Fick äntligen komma hem igår eftermiddag och vilken lycka! Båda katterna hoppade upp i famnen på mig när jag kom hem. Mamma kom över för att spela bingolotto och övernatta och jag åt mat som smakade gott. Idag har jag mått mycket bättre än jag gjort alls sen första operationen. Nu känns det som att det går på rätt håll! När jag kom hem förra fredagen tyckte jag det var döden att ta det lugnt hemma, men efter en vecka på sjukhus har jag lärt mig en läxa. Nu ska det softas i hemmet!

MEN!! Lite goda nyheter kan jag väl ändå säga att det är här. Startvikten i maj var 124,5. Dagens invägning var 110,8. Så skönt! 0,8 kg till mitt första delmål!

Nedan bjuder jag på en bild från måndag natten. Jag har nog aldrig tyckt så synd om mig själv som när jag tog detta. Jag har på bilden även massiv feber. Jag tog bilden för att kunna se på den om en månad, sex månader, ett år och konstatera att det blir bättre (förhoppningsvis)

Efter operationen

Igår när ja kom till Aleris vägde dom in mig. Jag vägde 117,5 med alla kläder på (jeans, skjorta o bälte) och var därmed klar för operation. Ja fick gå in i ett "liggande" väntrum och klä om till väldens sexigaste outfit - not!!! Fick reda på att ja var nr tre i kön och operationen var beräknad till nio-halv tio. Tio i tio bar det iväg till operationssalen. Väl där surrade nio personer runt mig och tio minuter senare så sov ja.

När ja vaknade, ca en timme senare hade ja jätteont i bröstbenet och mådde sjukt illa. Ja fick två sprutor i mitt dropp och sedan var ja borta igen.

Efter ca två timmar fick ja försöka kissa vilket inte gick och sedan gå till avdelningen. Väldigt snurrig var världen. Sedan sov ja igen i en och en halv timme. Därefter fick ja gå korridoren ner och upp och sedan gå på toa. O ja kunde kissa! Vilken lycka!!!

Så fortsatte hela dagen: sova en timme, gå en runda, kissa. Med jämna mellanrum blev det smärtstillande. När de sa till oss att vi skulle vara mycket piggare idag tänkte ja: eller hur? Det vill ja se först!!

Halv nio var det godnatt. Kl 02 väckte de oss, tog prover och gav smärtstillande och sedan fick vi sova till 06. Och gissa vad!! Då var vi pigga!

Ny runda mediciner och sedan in och duscha - bästa duschen någonsin! Och nu väntar vi på frukost. Och jag kan fisa (ni anar inte vilken lycka DET är :))

Under förmiddagen ska vi få lite utbildning och träffa läkaren. Sedan blir det lunch och vid halv två-två får vi åka hem!

På väg

Nu sitter ja på tåget till Kristianstad. Det börjar bli nervöst nu och det ja oroar mig mest för är narkosen. Ja är grundligt skrubbad med Descutan 2x2 gånger och är lagom torr och fnasig överallt... :/ Imorgon innan ja åker hem ska ja få duscha vanligt och ja längtar!!

Vikten i morse var 116,5 och så "lite" var det längesedan ja vägde. Ja har diskuterat med mamma och syrran att mitt stora mål ska vars att väga 75 kg, men vi får se vad läkarna anser.

Mina två närmsta delmål är 110 kg och sedan under 100. Det hade varit kul att väga tvåsiffrigt när ja börjar jobba igen.

Okay!! Wish me luck!!

i övermorgon....

..... vid den här tiden är jag opererad. Börjar bli lite smått nervös nu måste jag säga. Men det ska bli så skönt att sluta med Nutrilett. Även om jag bara får äta flytande efter operationen så är det VANLIGA soppor, och fil. Ska bli mums!

Imorgon ska jag packa, bädda rent i sängen och duscha med Descutan. På onsdag ringer väckarklockan 04,30 och då ska det duschas igen och sedan går bussen till stationen 05,55. Jag är i Kristianstad 07,31 och då står det en taxi och väntar på att få köra mig till sjukhuset.

Imorgon ska jag även koka lite soppa och frysa in. Så det är fixat tills jag kommer hem på torsdag.

Jag lovar att uppdatera er på onsdag, när vet jag inte dock!

Bekräftat

Idag ringde jag Aleris och bekräftade att jag vill bli opererad nästa onsdag. Och nu är det bara 7 dagar kvar =D

I söndags hjälpte Åse och mamma mig att rensa ut en massa kläder. Och sortera in alla nya kläder i rätt storlekar. Tack vara massa snälla vänner så har jag en hel del kläder i storlekarna 50-48-46-44. Det ska bli så kul att få använda dom. Även om jag i söndags kväll stod och tittade på ett par byxor i storlek 44 och kliade mig i huvudet. Jag fattar inte att det är meningen att jag ska få plats i dom. Och detta om mindre än ett år. Men jag längtar dit!!!

Klar!

Idag stod vågen på 117,5!!!! Det innebär att jag passerat gränsen som Aleris satt! Det är 13 dagar kvar till operation. Nu börjar ja jobba mot mitt egna mål 115.

Och nej, det blev ingen promenad i morse. När klockan ringde undrade ja hur ja tänkt. Hade nog glömt att ta med duschen i beräkningen. Men, men dagen är ju inte slut ännu...

Fel i huvudet

OMG, nu är det något som är snett i huvudet på mig... Jag funderar på ALLVAR att gå upp en timme tidigare för att hinna gå min runda och duscha innan jobb imorgon. Undrar om detta är sjukligt beteende? ;-) Hoppas det är permanent då =D