Bakslag

I lördags tappade jag aptiten och kunde bara äta fil. Som jag tvingade i mig. I måndags mådde jag sjukt illa och vid två kräkte jag, rejält. Blev förvånad då jag inte ska kunna göra. Kräktes en gång till och ringde Aleris som tyckte att jag skulle komma in. Ringde Kim som hämtade mig och körde 200 m - innan jag kastade mig ur bilen och kräktes. Kim ringde 112 som skickade en ambulans. Ambulansen körde mig till Lund där det blev en skiktröntgen. Jag kräktes totalt 11 gånger innan man kl tre på natten beslutade om att sätta en sond genom min näsa ner till magen. FY FAN säger jag bara - det vill jag ALDRIG vara med om igen. 

Man tyckte det såg ut som ett tarmvred på röntgenbilderna och halv åtta på morgonen kom nästa ambulans och körde mig till Aleris. Där var jag inte särskilt länge. Kvart i två drog de slangen (åh, lycka!) och sedan sov jag - akutoperation av tarmvredet. 

Sen har jag tillbringat veckan på sjukhuset i Kristianstad. Lärt mig äta igen (livrädd för att det ska hända igen) och gråtit lite. Jag blev sjukt deprimerad av att ligga inlagd. Jag saknade mina tussar så!

Fick äntligen komma hem igår eftermiddag och vilken lycka! Båda katterna hoppade upp i famnen på mig när jag kom hem. Mamma kom över för att spela bingolotto och övernatta och jag åt mat som smakade gott. Idag har jag mått mycket bättre än jag gjort alls sen första operationen. Nu känns det som att det går på rätt håll! När jag kom hem förra fredagen tyckte jag det var döden att ta det lugnt hemma, men efter en vecka på sjukhus har jag lärt mig en läxa. Nu ska det softas i hemmet!

MEN!! Lite goda nyheter kan jag väl ändå säga att det är här. Startvikten i maj var 124,5. Dagens invägning var 110,8. Så skönt! 0,8 kg till mitt första delmål!

Nedan bjuder jag på en bild från måndag natten. Jag har nog aldrig tyckt så synd om mig själv som när jag tog detta. Jag har på bilden även massiv feber. Jag tog bilden för att kunna se på den om en månad, sex månader, ett år och konstatera att det blir bättre (förhoppningsvis)