Offentligt

Nu har jag nog berättat för nästan alla mina vänner om mitt beslut och ALLA har tyckte att det är ett positivt beslut jag fattat, Jag känner att jag har ett enormt stöd i min vänskapskrets och det känns jätteskönt! Inte för att jag är förvånad - de är ju mina vänner, de är fantastiska!

Så nu väljer jag att publicera min blogg. Jag ska försöka hålla er uppdaterade om min resa. Ett förefoto kommer också, men detta får vänta tills det är dags för flytkost. Just nu vill jag bara att tiden fram till kallelsen ska gå jättefort så jag kan komma igång!

Litet steg på väg

Jag har fått remissbekräftelse från Landskrona. Väntetid 24 månader. Ringde och åberopade vårdgarantin och hamnade i den kön istället. Väntetid............... 1 år och 3 månader.

MEN: killen jag pratade med på vårdgarantin sa att om Region Skåne fortsätter köpa in operationer i den takten man håller för närvarande, så har man betat av ett års kö på tre månader.

Jag är verkligen 1000 % säker på detta så nu vill jag bara att det ska gå undan.

Jag har även berättat för en del av mina vänner och alla tycker det är positivt. Jag har ett väldigt stort stöd från vännerna, och det känns skönt.

Oväntat

Jag var och åt lunch med mamma, mamma Anki och syrran och berättade för dom om att jag bokat tid till läkaren och om operationen. Alla tre tyckte det var ett vettigt beslut och dom kommer att hjälpa mig så mycket dom kan. Jag älskar min familj <3

Bokat!

Nu har jag bokat tid på vårdcentralen. Den 10 januari. Sköterskan som jag pratade med var jättetrevlig och tyckte det var bra att jag tog tag i min övervikt.

Beslutet är taget

Jag har funderat länge. I över ett år. På om jag kommer att lyckas själv. Eller om jag vågar ta steget. Jag har letat information. Varenda gång jag kommer på en ny fråga så letar jag upp information. Jag har inte pratat med min familj och mina vänner om detta då jag ville fatta ett beslut helt baserat bara på mig och mina känslor. Däremot har jag läst mycket bloggar om andra människor som gjort det. Och den som jag läste nu sist fick mig nu till att fatta det avgörande beslutet. Jag känner igen mig väldigt mycket i det hon skriver och hennes bilder.

Jag pratar om DENNA bloggen . Och om ni klickade så vet ni nu vad mitt beslut är. Jag ska göra en Gastric Bypass. Och jag tänker blogga om det här. Och visa foton. Före och under resan. Jag gör detta för min hälsa, och framför allt för mina stackars knän. Dom har börjat knastra...

Så imorgon ringer jag min vårdcentral för att påbörja resan.

Och just det ja... Nu ska jag avslöja lite information som bara de allra närmaste känner till: Jag väger 126,1 kg. Och jag är 160 cm lång. Detta gör att min BMI (jag vet att detta inte riktigt stämmer om hur kroppen mår, men det är det som bestämmer om man får göra en operation. För att få göra en operation måste man ha över 40) blir 49,2.

Så, nu har jag släppt bomben.

På det igen...

Idag var det dags att börja på shakrarna igen. Jag har delade känslor inför dom. Det är jättelätt att planera sin dag, det tar två minuter från det man bestämmer sig för att äta mat tills man är färdigäten och smidigt att ta med sig. Samtidigt som jag redan efter några timmar saknar min mat...

Något som jag inte tänkte på att det försvann när jag började äta gjorde sig starkt påmint idag när jag började på sopporna igen: 1. Detta ständiga springande på toa. 2. JAG FRYSER!!! Hela tiden och framför allt om fingrarna.

Men det är skönt att vara igång igen: NU KÖR VI!!

Bakslag

Tyvärr har det blivit ett bakslag på nedgången denna veckan. Min gynekolog tvingade mig att börja äta i fredags och jag var tvungen att äta några dagar, till och med idag. Så imorgon kör jag igen - och jag längtar faktiskt!! Knäppt va??

Men det har varit riktigt trevligt att äta några dagar. Har försökt hålla mig så nyttig som möjligt (utom en lunch på McD, men jag tog iaf inga pommes och ingen läsk) så det ska bli intressant att se vad vågen säger...