Litet steg på väg

Gick upp urtidigt på min lediga dag för att kunna vara på vårdcentralen kl åtta. Efter lite väntetid var det min tur. Sköterskan tittade på min remiss och suckade lite, sedan plockade hon fram åtta (!) rör som skulle fyllas med blod. Ja höll snällt fram min vänsterarm, men inget hände. Då ser ja hur sköterskan sitter och tittar på mina stickärr ja har i vänsterarmen. Ja förklarar att ja varit blodgivare i tretton år och om hon tycker det är besvärligt att sticka i ärren får hon gärna ta min högerarm. Då tar hon tag i högerarmen och granskar den NOGA innan hon bestämmer sig för att sticka i vänster. Ja bara undrar, ser ja verkligen ut som en sprutnarkoman????

Nu händer det saker

Förra veckan fick ja ett brev från Landskrona att jag är överflyttad till Kristianstad för det var för lång väntetid hemma. Och idag kom en kallelse från Aleris. Den 15 maj ska ja på informationsmöte i Lund och träffa läkarna. Innan dess ska sju hundra (nästan) blodprov tas, så detta ska göras på måndag kl åtta!

Offentligt

Nu har jag nog berättat för nästan alla mina vänner om mitt beslut och ALLA har tyckte att det är ett positivt beslut jag fattat, Jag känner att jag har ett enormt stöd i min vänskapskrets och det känns jätteskönt! Inte för att jag är förvånad - de är ju mina vänner, de är fantastiska!

Så nu väljer jag att publicera min blogg. Jag ska försöka hålla er uppdaterade om min resa. Ett förefoto kommer också, men detta får vänta tills det är dags för flytkost. Just nu vill jag bara att tiden fram till kallelsen ska gå jättefort så jag kan komma igång!

Litet steg på väg

Jag har fått remissbekräftelse från Landskrona. Väntetid 24 månader. Ringde och åberopade vårdgarantin och hamnade i den kön istället. Väntetid............... 1 år och 3 månader.

MEN: killen jag pratade med på vårdgarantin sa att om Region Skåne fortsätter köpa in operationer i den takten man håller för närvarande, så har man betat av ett års kö på tre månader.

Jag är verkligen 1000 % säker på detta så nu vill jag bara att det ska gå undan.

Jag har även berättat för en del av mina vänner och alla tycker det är positivt. Jag har ett väldigt stort stöd från vännerna, och det känns skönt.

Oväntat

Jag var och åt lunch med mamma, mamma Anki och syrran och berättade för dom om att jag bokat tid till läkaren och om operationen. Alla tre tyckte det var ett vettigt beslut och dom kommer att hjälpa mig så mycket dom kan. Jag älskar min familj <3

Bokat!

Nu har jag bokat tid på vårdcentralen. Den 10 januari. Sköterskan som jag pratade med var jättetrevlig och tyckte det var bra att jag tog tag i min övervikt.

Beslutet är taget

Jag har funderat länge. I över ett år. På om jag kommer att lyckas själv. Eller om jag vågar ta steget. Jag har letat information. Varenda gång jag kommer på en ny fråga så letar jag upp information. Jag har inte pratat med min familj och mina vänner om detta då jag ville fatta ett beslut helt baserat bara på mig och mina känslor. Däremot har jag läst mycket bloggar om andra människor som gjort det. Och den som jag läste nu sist fick mig nu till att fatta det avgörande beslutet. Jag känner igen mig väldigt mycket i det hon skriver och hennes bilder.

Jag pratar om DENNA bloggen . Och om ni klickade så vet ni nu vad mitt beslut är. Jag ska göra en Gastric Bypass. Och jag tänker blogga om det här. Och visa foton. Före och under resan. Jag gör detta för min hälsa, och framför allt för mina stackars knän. Dom har börjat knastra...

Så imorgon ringer jag min vårdcentral för att påbörja resan.

Och just det ja... Nu ska jag avslöja lite information som bara de allra närmaste känner till: Jag väger 126,1 kg. Och jag är 160 cm lång. Detta gör att min BMI (jag vet att detta inte riktigt stämmer om hur kroppen mår, men det är det som bestämmer om man får göra en operation. För att få göra en operation måste man ha över 40) blir 49,2.

Så, nu har jag släppt bomben.